Men forst om var resa hit. Som da relativt tidigt borjade med att vi skulle ta oss igenom de tva landernas granskontroller.
Vi akte i en liten buss med ett par andra manniskor som alla hade grejjat visum innan. VI hade inte visum. Men var forberedda med ett papper dar det pa engelska stog att skandinavier fick komma in i landet helt gratis och fritt i 15 dagar om de kunde vis upp avresebiljett, vilket vi ju hade forberett nara till hands.
Det borjar med att kontrollanterna pa den kambodjanska gransen vagrar stampla ut oss. Engelskan ar ej en bro mellan oss, utan snarare en ocean av forvirring. Vi fattar inte ett jota av vad han menar. Med hjartan i halsgropen far vi springa forbi bommarna i ingemanslandet och over till den vietnamesiska sidan och forsoka fa en stampel dar, sa att vi sedan skall kunna fa en stampel fran den kambodjanska sidan.
Detta alltmedan det osregnar och skvatter lera till hoger och vanster om oss, samt var buss med vart bagage forsvinner fran vart sikte.
Men Efter mycket overtalande sager den vietnamesiska killen att vi ar valkomna in, men vi far ej nagon stampel, utan far springa tillbaka till det kambodjanska gransvaktsganget for att, dar tillslut starta var stampelsamling i passet. Och efter nagra droppar svett i pannan till har vi tillslut allt vi behover for att antra det nya landet. Hela passagen var varre an vi trott och vi kan varmt rekommendera att skriva ut information om tillstanden som beror ens nationalitet, for de har ju inte fatt nagon vidare skolning i det tidigare. (eller fiskade de bara friskt efter mutor)
Na sa har glada blev vi nar vi val satt i Ha Tien ( i tron om att vi snart var framme i Saigon) och firade med att anvanda Vietnamesiska Dong for forsta gangen.
Gladjen dampades relativt snabbt ty var nya buss som vi fick sitta upp i var av den mindre sorten och utsikten var inte vidare bra. Det var valdigt daliga vagar dessutom och vi gjorde vart basta for att harda ut. Men landskapet var valdigt spannande. Det beromda Mekongdeltat svischade formligen forbi vara snedvridna kroppar.
Inte mekongdelta kanske, men de har ris i Vietnam med.
Vi trodde att vi skulle vara framme i Saigon i god tid innan vart betankta nattag vidare skulle ga. Atta hade de sagt dar vi bokade vara biljetter, och halv sju hade de sagt till de tyska resanarer som vi foljdes at med under hela farden.
Nej da. Kl. sex stannar var minubuss pa en plats dar det star Chau Doc och vi kollar pa kartan och inser att vi inte har kommit manga kilometer alls. Vi borjar fatta laget, och mycket riktigt. Nar denna bilden tas ar klockan tio kanske och vi ater vart forsta mal mat i form av en torr brodbit, detta pa nagot mystiskt raststalle nagonstans.
Framme var vi sedermera strax innan midnatt och vi star da utan sakra planer pa vidare fortsattning i stans morka utkanter. MEN vi tar raskt en taxi in till stan, far tag i ett hostel och en bussbiljett foljande morgon. Skickligt som tusan sa sent pa natten! Men ej ultimat for trotta huvuden som lyssnat oavbrutet pa skithog karaoke i manga langa timmar. (jes. de gillar att ha allmant disco pa bussarna)
Nyvakna, efter ett par timmars ovantad somn i Ho chi Minh city. Vantandes pa buss som skall ta oss vidare.
Visst. Ligga ned ar val gott det. Men inte i 11 timmar, denna gangen utan ac, och utan toa eller mat. Josefin tyckte det hela var en jobbig upplevelse och kanner sig har som en ynklig gammal gumma med allehanda krampor och bekymmer.
Na. Trots de tva dagarnas ej avundsvarda skakiga skumpiga fard (darav rubriken) sa kom vi ju tillslut anda fram. Och allt gick ju anda bra pa sitt satt. Vi ar har och allt ar gott nu.
Detta ar vart hem denna veckan. Mycket rent och trivsamt boende vid namn Minh Hoa Hotel.
Ett kort hang nere pa strandpromenaden. Antligen ar vadret en smula battre.
Och for sakerhets skull och for att ni darhemma ska fa njuta lite extra av vara skona anleten kommer saledes en kort film rorande var forsta strandvistelse i Nha Trang:
Och imorgon borjar vi var dykutbildning. Henriks barndomsdrom gar antligen, 18 ar senare, i uppfyllelse. Josefin kanner sig ocksa mycket glad for att fa lara sig nya saker. Lyckan aro maximal.
Na, nu ska vi ga ivag och ata och njuta av mojligheten att kissa nar vi sjalva vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar