Ett par sista glimtar av Melbourne

Aven om vi till slut har vant oss en smula, maste vi har an en gang kommentera hur mycket skyltar, information samt sjalvklart forbud de genomgaende har har i Australien. Kan det verkligen vara en bra losning, eller blir kanske folket en aning dordummade nar de inte blir uppmuntrade att tanka sjalva ett dugg. Nar man aker buss forklarar chaufforen in i minsta detalj hur du oppnar dorren till toaletten, hur du bor agera mot dina medpassagerare och exakt vilka straff du kommer fa om du utfor olika forbjudna handlingar, vilket kan mycket simpla grejjor.

Har har ni en bukett olika uppmaningar du kan raka pa har Down under.

Vi valde at stalla oss har i sakerhetszonen vi. Ett lite tryggare val.

Man skall inte ga genom parken berattar det har om, for det finns stora farliga faglar i luften som kan attackera dej uppifran. Vi har dock ej sett eller hort en enda fagel dar overhuvudtaget. Manga tips om hur man bor bete sig for vi oxa har.

Nar du aker Sparvagn skall du helst vara mycket passiv.

Nu fortsatter vi med lite promenadvyer. Har ar vi i fororten Kengsington och vandrar runt.

Vid rosa byygnader saval som rosa sangar bor man kora ett par dansmoves. Det har liksom blivit en tradition under resan.

Hosier Lane inne i stan. Den mest kanda grafitti-kladda granden i stan. Star till och med i de flesta guidebocker om detta omrade.

Nagot som ar mycket nara har nar du anda ar i omradet ar federation square och dess blandning av postmodern assymetrisk arkitektur:

Dar kan man sitta och glo pa folk och ta sig en jos eller sa.

.och mitt i allt ligger, ar ACMI , dvs Australiens center for Rorlig bild. Dar har vi varit och kollat pa en utstallning om var syn pa samt forhallande till Rymden och vara narliggande planeter utefter 1900-talets gang. Vidare var det en stor utstallning med fokus pa interaktivitet i tv-spel och film och liknande. Skitskoj! Var dar fran 10 pa morgonen till sex pa kvallen och hann anda bara se en liten del av det.

En Australiensk artist som fick sig en horna har med, ar Tracey Moffatt, vilket ar en rekommendation att kolla upp!

Och for att ni ej skall glomma bort tipset, kan ni har direkt ga in pa youtube och titta pa en experimentiell kortfilm i tva delar, helt inspelad i studio och med mycket enkelt men slaende intensiv ljussattning. Amnet kretsar kring nagot som vi egentligen borde namnt mer om har i bloggen, och det ar det faktum att de vita nykomlingarna i Australien forsokte bleka ut den svarta rasen (aboriginals) genom att stjala deras barn och forflytta dem till vita kristna mniljoer dar de snart formodades glomma sitt ursprung samt sedermera efter ett par generationer bli vita.

Del 1, Night cries

Del 2, Night Cries

Om ni har kanner att ni inte forstar riktigt, vill veta mer, eller bara vill ha ett tips pa en seriost bra langfilm i amnet sa kommer en trailer har. The rabbit Proof Fence.
Otroligt sevard.



Na, nog om film, nu fortsatter vi med en glimt av St. Kilda, som da ar Melbournes beachresort, och vilken man finner pa ett tryggt sparvagnsavstand. Sarah till vanster har, ar var guide och malet ar att fika samt titta och promenera runt. Inget avancerat. Just har utanfor nojjesfaltet som ligger dar nere vid havet.

De dricker svensk cider i Australien.

Lite roliga takprydnader.

Och aven i dessa lite finare turistkvarter kan man se streetart. Melbourne ar troligen staden med flest vaggar prydda av grafitti, i hela vaaaarlden.

Hoppas inte detta sko-modet blir alldeles for stort.

Pa st.kildas station sa sag Melbourne ut sahar:

Uppe pa Brunnswick Street lite tidigare:

Vi bestamde oss for att ga hem. Trots att en storm var pa vag in over staden.

Vilket gick bra och tog kanske en timma nastan. Men sista kvarteret gick vi otroligt nog vilse, precis nar stormen tog till aven ute i fororten.
Resultat: Henriks paraply har nu dott forevigt.
Lange leve his paraply!