Holidays, Health and Happiness.

Vi måste verkligen kolla upp det där med benämningen världsarv, för allt verkar visst vara världsarvlistat i Australien. Kan det verkligen stämma eller är det möjligen så att de använder ordet lite väl ofta?.. Eller så är allt helt enkelt lite mer fantastiskt här.

I vilket fall som helst så prickade vi av ännu ett världsarv nu i helgen, och detta var då de blå bergen. Dessa når man smidigt och enkelt om man sätter sig på ett tåg som sedan rör sig i nordvästlig riktning i cirkus två timmar, från Sydney då alltså. Sitta kan man göra bekvämt på tågets andra våning där man får god utsikt ut över dalar och berg.

Vi åkte förbi en herrans massa småbyar med roliga namn.

Och självklart möttes vi av en massa skyltar igen.

Sedan anlände vi till Katoomba, som skulle vara ett av de bättre utgångspunkterna för att upptäcka bergen ifråga. I Katoomba möttes vi av branta backar och ett rejält regnväder. Känslan av att vädret inte var riktigt pa vår sida började infinna sig så smått.



Det är ju dock viktigt med ett gott humör så detta behöll vi, medan dimman tjocknade på. När vi väl slagit upp vårt tält så såg det ut såhär.

Trots ovädret ville vi ju ändå se lite vad det hela handlade om, så vi traskade ned till en The echo point, stället dar man kan titta på De tre systrarna samt blicka ut över den fantastiska dalen. Vyn vi mötte var dock endast denna.

Haha. Detta var så bisarrt så det var rätt roligt ändån. Vi fick inte heller vandra någonstans, detta pga av en brand som hade skett åt ena hållet och så var det något annat åt det andra. MEn vi gick en liten bit, så långt vi fick gå på den ena, och det visade sig att de blå bergen snarare bjöd oss på en vitsvart vy istället.

Vi såg oxå ett roligt träd misstänkt lik en Lönn. Men bladen var i miniatyr och dess små frökapslar passade ej på våra gigantiska näsor.

Sedan gick vi hem till tältet, och åtnjöt en fantastisk men även fuktig ostbricka.

Nåväl dagen gick, natten kom, vi frös, och sedermera vaknade vi i ottan av att fåglarna skrek och kroppsdelar hade somnat. Solen inbjöd dock till hopp. Kanske skulle dimman rulla bort och kanske skulle vi få se någonting. Vadsomhelst liksom. Och visst fick vi se vyer. Vi började med att gå ned till Katoomba falls, rakt ned från vår campingplats.

Ljuset strålade ned i dimman, genom de höga träden och ingöt en sakral stämning i tillvaron. Mitt i allt flög vita duvor harmoniskt runt, och Henrik tyckte där att det hela nästan blev för lökigt vackert för att vara sant. Nå vi traskade vidare, upp mot de echo point för att se om vi denna dag möjligtvis skulle kunna få en skymt av systrarna trenne.

Frusen från natten, men bländad och uppvärmd av vandring samt stark morgonsol. Kroppen blir förvirrad. Och säkert förkyld på det...buähh. Ont i halsen idag.

I Katoomba borde man omöjligen kunna bli fet.

Här en kakadua. Vi kommer verkligen rekommendera Australien som resemål till alla Ornitologer vi känner. Måste vara en dröm det här.

Eller vad sägs om denna papegojjan då. Skildrad bakifrån.

Och så äntligen. Mitt i ett rullande hav av moln. Där var de. The Three Sisters. Föremålet för en mängd fantasifulla legender och även heliga för en hel del människor.

Vi applåderade vår tur med dagens väder och bestämde oss raskt för att gå ut på en tur innan vi var tvungna att checka ut och ta ned vårt lilla tält. Vi provade att gå nedför något som kallas för the giant steps, och de består av ca 900 trappsteg och sedan tog vi och gick ett par kilometer för att sedan gå upp för något som kallades för Furber steps. Detta var vackrare samt även jobbigare rent fysiskt än vad vi kunde föreställa oss innan.

Nere i dalen bredde sig ett frodigt landskap ut sig.

Och så en liten töntig film på det, där man kan höra hur vi flåsade och hur fåglarna kvittrade.